Läsa min gamla blogg. Får jag tycka att jag är så jävla rolig?
Svar ja.Nej, jag bär ej skam i mitt lilla åbäke till kropp. Varsågoda och läs nu. Internetkändis!
http://vicarinatutu.blogg.se/
"Sakta vaknar de,
öppnar sina lungor och börjar andas i vakenrytm. En mjuk frost av sömn ligger
kvar över kropparna när de rör sig. Värmen, täcket smälter sakta. Han trevar
efter henne, söker med handen över lakanet på hans vänstra sida, finner till
sin egen belåtenhet en kurva att dra mot sig. Än är hans ögon stängda. Vad var
det han drömde, en hemsk mardröm. Ingenting han vill dra till minnes av och
låter nu handen vandra utmed den lena kroppen vid hans sida.
Hon ligger med
ryggen mot honom men vänder sig långsamt om för att möta honom på halva vägen.
Hennes ögon är stängda när hon snusar in sig i hans hud vid den smala halsen,
välkomnar den starka handen som lägger sig om hennes midja.
Tystnaden bryts
av en suck av lättnad och de sjunker in i varandras form, kilar sig fast.
"Varför kom
hon tillbaka? Vi var ju ense om att allt inte skulle hålla, att vi skulle gå
sönder till ett du & jag för att tillsist inte vara mer än en vänskap"
Han rör vid
hennes hår, hennes hennafärgade lockar som glänser i solen, som smyger in genom
fönsterrutan, där de ligger på en madrass, nakna för världen. Sårbara.
Försiktigt
öppnar han ena ögat och tittar på det finmejslade ansiktet på hans arm, den
lilla smilgropen, bröstet som häver sig långsamt, stråna på hennes bleka armar.
Hans hjärta slår
till hårt när han märker att han inte känner igen allt det där.
Ansiktet är likt
men smilgropen är ny. Håret är detsamma och doften av kroppen är lika mjuk med
mer distinkt.
Men det här är
inte rätt och hans kropp genomforsas av en rysning.
Det här är inte
rätt kvinna."
Hasta luego,
Louise
No comments:
Post a Comment