Ansiktet - Låtsas som inget hänt
(The Face - Pretend like nothing has happened)
This is what I recommend today.
Mm, jag vet att jag funderar för mycket men konstiga händelser har präglat min vardag alldeles för mycket det senaste. Är det egentligen så konstigt att jag är lite halvgalen?
Texten till den här låten får mig att fundera på "Hur jävla tolerant får man vara i ett förhållande?" Är det verkligen sunt att bara svälja all stolthet och acceptera allt som gör så fantastiskt ont? Är det vad vår generation går in i? Måste man verkligen vara den där ensamma människan genom hela livet? Aldrig visa känslor? Är det så att man måste smida på sitt egna järn konstant? No hay persona quien quiere ayuda un poco, estar solidaridad? Måste vi ta till psykologer, psykiatrister etc för att kunna kommunicera med varandra? Hur blev det så här?
Confession: Jag har blivit för lat. Här hemma är det så lätt att prata och komma fram till vad vi vill ha sagt att jag ifrågasätter hela min historia. Lika bra att låtsas som inget hänt.
Lilla sällskapet - Om vingarna bär
(The little Society - -This I have no clue to translate right-)
Hasta luego,
Louise
No comments:
Post a Comment