Som många kanske vet så valde jag att bli medlem på en nätdejtingsite för att jag kunde inte bara fucking sitta och vänta på bättre tider. Prins Charming kommer aldrig ridandes på en vit fåle, så är det bara.
Och hela den här tiden (som inte är slut än) är helt jävla skitrolig. Mycket chattande, några telefonsamtal och någon riktig dejt. När jag skriver mycket chattande så är det inte mycket alls egentligen. Fram och tillbaka några gånger men aldrig det där jävla novellskrivandet i mailform som jag lärt mig att avsky.
Tid, plats, hur och sedan är det bara att köra. Köp en peruk om du skulle känna dig osäker och vandra förbi din dejt för att känna av hans aura innan du går fram och hälsar.
Denna chans att träffa någon på ett konkret och ärligt sätt har fått mig att ifrågasätta mitt förra "dejtande". Att ha konstiga smskonversationer där en ställer sig frågan om en egentligen vill fortsätta prata eller om en bara gillar sin smssignal plinga till i ensamheten.
Alla de absurda men fortfarande förväntansfulla kvällar då en suttit jämte och fucking väntat på ett lökigt hångel vilket gör att kvällens enda höjdpunkt blir att se honom bli stupfull för att sedan bli stönad i örat om att man är vacker, till att han kaskadspyr.
Ett annat bra exempel är spelet. Han spelar ointresserad (antingen är han bara genuint upptagen av sitt ego och förra silikonfyllda erövringar eller så är han dum i huvudet - pick'n'enjoy) och låter det gå tusen och en natt innan han tillslut svarar på dina sms. Något riktigt sorgligt jag var med om var en kille som ringde mig två månader efter att jag skitit fullständigt i honom. Han gnydde om att han saknade den uppmärksamhet han fick.
Vad som fick min hjärna att slå på högväxlarna i tankeverksamheten var en jobbarkompis smsande under fikapausen igår. "Är det någon speciell?" frågar jag. "Nä eller kanske. Jag vet inte.". "Inget seriöst då?" frågar jag och hon höjer på ögonbrynen. "Inte vad jag vet. Han har inte sagt något om det."
Vad i helvete.
Nog om det.
MEN det bästa kan nog vara det som inträffade idag. På grund av att jag är så jävla snål, hands up, I confess, så måste jag avsluta mitt konto nästa månad. Telefonsamtalet jag hade med killen som satt i kundtjänsten; Jag förstår varför han får sitta där. Hans röst var som en smekning en ljummen sommarkväll. Ett vattenfall av ljuva stavelser. Ett klitoriskittlande samspel mellan läppar och tunga. Rullande R.
Pust och stånk. Stön, mitt arma underliv.
Tur att jag har ännu en dejt ikväll.
Hasta luego,
Louise
No comments:
Post a Comment