Apropå kroppen

Så, debatten kring kroppen är ju något som aldrig slutar. Hur den är, hur den "ska" vara, före och efter, mål etc.
Först och främst, kroppen är din, du gör du vad du vill med den och skit i andra. Ja, det är svårt med all daglig hjärntvätt men det är ingen lagbok. Dessutom kan lagar ändras, brytas, modifieras och livet går vidare.
Kroppen får ta jävligt mycket stryk som det är.
Jag har väldigt kort stubin när det kommer till samtalsämnet kroppen som vidrör biämnen med oftast negativ betoning, som bantning, träning, attityd, genus. Varför?
Den är där, den finns, den går sönder, den lagar sig, den blöder, den blir sjuk, den ser ut på olika sätt - inget av detta är fel! Och alla kroppar, alla människor, ska ha samma jävliga förutsättningar.
Att det forskas mindre kring kvinnokroppar är helt absurt.

Detta har en större, fulare struktur uppbyggd runt sig där kvinnan måste investera i modifering tills hen dör - en strävan utan mål, inte enbart gällande kroppen utan också status.
"Hur du som person ska bete dig" och så vidare (<---detta osv gör mig jävligt arg men det existerar), baserat utifrån de och det som innehar birollerna i ditt liv.

Det som inte går ihop är när den sjuka processen inte ger någon belöning i form av upprättelse.
Det blir aldrig bra, aldrig jämnställt, aldrig ok.

Allt slags folk jag möter undrar varför jag är så förbannat arg. Hur kan jag vara annat än så jävla förbannat arg?
///Louise