Det kan vara tungt att axla men jag är ett pro i att ringa ner folk. Att kunna med mentalt att ringa 20 gånger på tre timmar till samma kontor. Holy hell, vad bra jag är på att inte brusa upp och bli frustrerad.
Måste vara det faktum att jag läst igenom Ann Hebeleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och det var fruktansvärt, psykiskt påfrestande. Nu orkar jag inte ge mig på någon.
Imorse var jag på en arbetsintervju och nu i efterhand måste jag framstått som någon utsliten soffa i väntrummet på psykakuten. Med all rätt då boken (som är högst läsvärd) drog igång alla mina demoner som låg och sprattlade "Framtiden, tänk på den. Hur ska den bli? Va va va?". Pust.
Varför ringde jag 20 gånger då? Eftersom jag måste ha reda på om det blir någon praktik eller vafan som händer.
Insåg senare att de måste ha gått för dagen.
Men det gör inget. Det kan väl klassas som KBT - någon som har växlande telefonfobi.
No comments:
Post a Comment