P-piller och mens - viktigt

Ett tillfälle i månaden då hormonerna går bananas och alla möjliga utslag dyker upp - ingen fara, då vet jag att jag lever. Så resonerar jag nu.

Min syn har alltid varit positiv överlag när det gäller mens. 

Jag misstänker att jag föll för den frestande tanken att slippa barn innan jag anser att det skulle kännas lägligt och därav gick och pratade med en barnmorska. Mycket riktigt fick jag pillrena nästan kastade mot mig. Inga varningssignaler.

Well then, jag slapp oroa mig för att någon skulle börja växa i mig och tillslut vilja ut genom ett alltför litet hål.

Det tog ett tag (!) innan jag fick testa Cerazette, minipiller och de fungerade bra, in all honesty. Tonårsacnen slutade vara så jävla aggressiv, svettningarna som jag upplevt försvann. Och så var det Spanienvistelsen och där och då slutade jag med att äta gluten och nu försvann verkligen ALLA problem på en och samma gång.

Ett halvår senare - från inga blödningar till rikliga blödningar, så jävla lättirriterad, ingen sexlust, nedsatt immunförsvar, ångest, håravfall, pigmentskiftningar i huden, uttorkad hud, rynkor, konstant törstig, nedsatt återhämtningsförmåga efter träning....bland andra grejer.
Jag ska aldrig testa något sådant igen.
Hellre att män knipsar sädesledarna vid byxmyndighet. Alla gånger.
Fyfan för mänskliga experiment.