Psykisk ohälsa

Det är så ironiskt att just nu sitta och dissekera några punkter angående psykisk ohälsa från Psykiatrikursen (som för övrigt verkar rätt trevlig och med trevlig menar jag lugnt tempo) när nu jag om sisådär två timmar ska utsättas för något som jag verkligen hatar. Som gör att jag mår så psykiskt dåligt att jag inte kan sova, får hjärtklappning och svettas okontrollerat.

Så vad som händer idag - tankar kring tiden jag ska infinna mig.
Jag får en utskällning för att jag finns, hon skriver i fel papper och snäser åt mig att jag inte kan någonting, jag tvingas tillbaka och får gå igenom samma förnedringsrutin igen och sedan behöver jag inte se henne på hela terminen. Halleluja!
Nu försvarar jag inte hennes beteende men något är uppenbarligen väldigt fel. Personligen kanske. Reflektionerna frodas. Vad som vore trevligt är om hon INTE tog ut det på alla.
Skönt att ha peppig vattenträning ikväll.

Edit: Ovanstående är precis det som händer. Jag är där ifrån på mindre än 3 min och hon lyckas ändå förnedra mig. Allt hon sa till mig kunde hon skrivit över mail. Saken är den att det var inget allvarligt direkt men hur hon sa det. Som en skadeglad översittare, lutandes över bänken, halvleendes med halvslutna ögon.
Vill kräkas.

Fifty shades of grey

LORD OF THE CATS

Jag ser fram emot den dagen då vi köper en helkroppsspedel men tills vidare för ni se trycket på tröjan iaf. Hurra!

OH THE HORROR

Horror movies. Recently we've been watching a few horror movies, supposedly scary... or nah. I'll do you and favor and:
What NOT to watch or even think about watching in the nearest future.

Jessabelle
Maincharacter  - in wheelchair -> moves home to her father she hasn't met in a long while - he's a hillbilly, alcoholic, sad person. The room where her mother (deceased) was staying is now hers. Maybe two scenes in Jessabelle finds some tapes under her bed and lo and behold the tapes are cursed. Then there were so many weird unimaginable things happening in a row but Jessabelle is more or less cursed and blablabla now it's raining and blablabla hoodoo sequences and switching bodies and now we're done. Really soppy end-line.

Annabelle
One might think this would be of quality, maybe have some standards as it's the "prologue" of The Conjuring and it is freaky at some point. A devil living through a porcelain doll, a scarred (and very naive) priest and a very long corridor. But please explain to me why the black woman all of a sudden just jumps out the window without a good reason, sacrificing herself instead of the white couple's child. Evidently the woman is in grief because of her deceased daughter but she's not that convincing, instead she seems more at peace with the concern.
I'm wishing for more credibility. Anyhow, the black woman dies and the white couple lives on and so does the doll. Funny fact - the real doll is not a porcelain doll but a raggy plush doll.
Note that I didn't like The Conjuring either.

I've chosen to write a play myself.
To be continued...

NO POO - my hair edition

Got recommended a shampoo through Facebook.

Once or twice a month I shampooed. 

Conditioner four times a month (same brand).

On Saturday I got it cut and

THE THICKNESS!

I WILL NEVER EVER GO BACK TO HAIR SALON BRANDS!

P-piller och mens - viktigt

Ett tillfälle i månaden då hormonerna går bananas och alla möjliga utslag dyker upp - ingen fara, då vet jag att jag lever. Så resonerar jag nu.

Min syn har alltid varit positiv överlag när det gäller mens. 

Jag misstänker att jag föll för den frestande tanken att slippa barn innan jag anser att det skulle kännas lägligt och därav gick och pratade med en barnmorska. Mycket riktigt fick jag pillrena nästan kastade mot mig. Inga varningssignaler.

Well then, jag slapp oroa mig för att någon skulle börja växa i mig och tillslut vilja ut genom ett alltför litet hål.

Det tog ett tag (!) innan jag fick testa Cerazette, minipiller och de fungerade bra, in all honesty. Tonårsacnen slutade vara så jävla aggressiv, svettningarna som jag upplevt försvann. Och så var det Spanienvistelsen och där och då slutade jag med att äta gluten och nu försvann verkligen ALLA problem på en och samma gång.

Ett halvår senare - från inga blödningar till rikliga blödningar, så jävla lättirriterad, ingen sexlust, nedsatt immunförsvar, ångest, håravfall, pigmentskiftningar i huden, uttorkad hud, rynkor, konstant törstig, nedsatt återhämtningsförmåga efter träning....bland andra grejer.
Jag ska aldrig testa något sådant igen.
Hellre att män knipsar sädesledarna vid byxmyndighet. Alla gånger.
Fyfan för mänskliga experiment.

My nerves god damn it - choices

The page for signing up for the college entrance examinations won't load on my computer.

The stress level is high.

And now I'm having a hard time deciding what to choose really. In general I want to work with a lot of different people and various things. From today's lesson however, I'm quite sure I don't want to work as a psychiatrist, having to much luggage of that kind already. Have been told that it would suit me. The problem with being a listener.

Not saying I don't approve letting off some steam.

The decision almost feels like a Matrix thing. "This pill will have you studying for a least five years and you will become someone who will have their future ready for them (huge debts) and with this other pill you will have no clue whatsoever of what you'll do after graduation (smaller amount of debt, maybe no refunding at all)". Both very intriguing choices.

Klädsamt rund ❤

Hjärtevänner - kärlek efter pension

Jag ugglar vid svtplay innan skolan drar igång på riktigt. Jag har redan passat på att stressa upp mina lärare rejält med tusen frågor om vårterminen (fast det är nog inte så farligt ändå).

Nå. På finlandsvenska.

Jag älskar svtplay och jag älskar konceptet med förälskelse. Och historier.

Vävs det samman på ett fint sätt UTAN någon konstlad 7-sorters-moralkakor så köper jag det.

2014 vs 2015

Resumé of 2014 on my part.

I met a lot of shit people and a lot of AWESOME people so starting from jan to dec mmkey:

We lived in the most awful place for almost a year and I became extremely sick. I remember us always talking about a new apartment and we when we finally found one, we talked about it over and over again  even more. High expectations.

And then the day came. On the first of Mars we moved our stuff and started life for real. It was instant love.

We travelled - small trips and bigger ones. Always up to something - always following and creating adventures.

And so we fled to London.

GOT ENGAGED ❤

to this amazing guy ^^

Ate loads of sushi!

Working so much (oh my glob).

Read important things.

Poland.

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤!

Always this sassy.

Bought something expensive (for no money at all)

Felt really strong even though school stressed me out completely.

 

Got to work with something I love.

Never more than 3 feet away from me. Always.

Developed an unhealthy need for these mugs.

There was election. Disaster. Racism, misogyny, fascism, and police brutality.

I guess I'm stopping here. Just hoping 2015 will be better or I will make it better. Moving starting new  jobs and many many more adventures!

Ovädret Svea

Regnstorm.
Klimatförändringar.
Just saying.