Recension av pedagogiskt tänkande i skolan

Nytt poddavsnitt av Karin&Sara framför en god tvmiddag, en helt orimlig tid att gå upp när jag ska jobba natt men var så tvungen och två pipande katter i dörren till sovrummet.
Jag följer denna diskussion med enorm spänning (och kräkkänsla) huruvida skolan agerar genemot att poddens ena deltagare har en son som upplever mobbing i skolan. Långa steget kort, anser jag att skolan inte förstår att de eldar på mobbingen i och med att låta ungjäveln som mobbas leva runt som en djävul och att barnet som blir mobbat får dra sig undan. Ignorans från skolan som ojjar sig över huvudet på barnet/lugnar föräldern och sedan så händer ingenting.
DRA FRAM HÖGAFFLARNA OCH ELDFACKLORNA - STARTA KRIG!
Jag minns min tid som mobbad/utfryst - det var samtal med 1.specialpedagoger och det var samtal med 2.lärare och det var 3.kuratorer men aldrig föräldrarna som fick delta i diskussionen. Jag minns även att barnen ifråga (de som mobbade) grät under ett samtal i "det specialpedagogiska rummet" där specialpedagogen höll till och vad jag kan tolka det som idag var att hen inte förstod vad som hände och ej kunde relatera till att hen skulle vara en mobbare. Dessa samtal var för att ej "skada eller utsätta" något barn för obehag - mobbare eller mobbad.

Det enda som fungerade - den förlösande faktorn - var att lida igenom helvetet (låg och mellan) och därefter hoppa mellan klasser på högstadiet. Min höga frånvarotid tolkades med att jag var lat.

Resultatet av min pedagogiska upplevelse.

Vad som är det ruskigaste är att jag träffar min dåvarande specialpedagog i ett annat sammahang nuförtiden och vid första tillfället sa hen mig: "Det var tur att det gick så bra för dig". Burr...