Jag har börjat på min praktikplats och jag tog det nästan för givet att mina åsikter skulle bli något snett sedda på. Jag gillar att diskutera. Det betyder att jag gärna byter åsikter, använder ironi och sarkasm, väcker frågor och förhoppningsvis föds svar och nya infallsvinklar och vetgirigheten är väckt. Mina åsikter betyder inte att jag har hundra procent rätt - jag botaniserar gärna i andras åsikter och plockar av det jag finner är bra och vettigt utifrån mitt liv och hur jag valt att se på det.
Min utbildning blir färdig till hösten - förhoppningsvis - och då får jag en USKtitel. Det känns förbannat bra att jag har kunnat styra mina kurser och att min studietid har förkortats. Jag är nöjd med att jag har legat på och pressat mig själv och utmanat mig själv. Kurserna är på gymnasienivå - vilket inte betyder någonting egentligen. Förstår du ämnet så har du lätt för en kurs - gör du inte det, så blir det svårt. Min yrkeserfarenhet har hjälpt mig mycket med studierna men det är min livsåskådning och alla mina tankar och funderingar som har lett mig till kunskap.
Så. Jag vet inte hur det föddes men någonstans långt bak i huvudet har jag alltid haft en molande känsla av att undersköterska inte var en tillräckligt bra utbildning att ha i ryggen. Det är dåligt betalt, det finns möjligheter att utbilda dig på gymnasiet (yrkesgymnasie) med betoning "enbart en gymnasienivå" och jag fick det bekräftat idag att det är ett yrke som de flesta unga idag ser ner på. Jag har haft diskussioner med kompisar om hur de har upplevt yrket i sig och fått ett flertal negativa kommentarer. De flesta baserade på dåvarande fastanställd personal som har gjort dagarna olidliga och många taskiga attityder. Aldrig på själva yrket och arbetsuppgifterna.
Jag mötte en gammal klassompis på praktiken. Vi hade en slags catch-up.
Hon fäller kommentaren "Du vet vad de säger om Undersköterskor - att de inte är så smarta och att det är ju bara på gymnasienivå", nu ser hon att jag börjar rynka min arga bekymmersrynka och tillägger "...men givetvis finns det de som är smarta....också".
Jag gjorde en sådan miss och tryckte på att jag antagligen läser vidare på högskolan och nämnde några inriktningar. Jag ville att det skulle låta som om det var det val jag gjorde och inte ett överslätande av att jag läser till USK. Kände mig usel i efterhand.
Varför?
Yrket undersköterska innefattar att du jobbar med människor och detta är ett yrke där kunskapen är omättlig. Du lär dig nya saker varje dag. Du kommer människor nära inpå och lär dig deras specifika beteende och vanor plus att du kan plocka upp en bok om aktuell sjukdom och läsa avhandlingar/livsberättelser/HISTORIA och det finns inget slut.
För mig är detta yrke beundransvärt. Det är ett konstant test av dig själv - ditt tålamod testas och detta innebär inte enbart av själva brukaren utan också de som sitter på pengarna och håller i tyglarna om hur framtiden ser ut för företaget där du jobbar samt
anhörigarbete. Alla känslor du möter och alla metoder du lär dig för att tackla dessa känslor och hur du reser dig ur det. Att våga ställa krav, att våga sätta ner foten och främst (vilket jag är jävligt stolt över) att våga ifrågasätta och starta en diskussion. Det är ett yrke som kräver personlig styrka.
Jag är stolt över att jag läser till undersköterska!
/Louise
Translation: Since I'm studying to become a care assistant I've faced some bad attitudes against this profession. Usually among younger adults. A work is a work is a work in my opinion and not many people have the strength to face so much physical pressure from their work place. I am happy with my choice!